Död åt denna blogg alltså... Men jag sitter i alla fall här på samhällskunskaps lektionen och ska det ska föreställa att jag sitter och spelar rixdax. Bredvid mig sitter Snusk-Emma och är för ovanlighetens skull inte ett dugg snuskig av sig. Allt är i allmänhet väldigt tråkigt just nu. Och när allt är tråkigt söker jag mig till denna blogg och tänker att jag måste uppdatera, men bara för det så har jag inget att uppdatera om... Förutom att jag sitter här. Och det är ju förstås ganska tråkigt att uppdatera om.
En bild från våra otroligt high tech datorer, veery snygga!
Jag tycker inte om kommentaren "Du duger som du är". När jag hör eller säger ordet "duger" är det oftast i meningar som "Jag ville ha den röda tröjan, men den fanns inte så den gråa fick duga". Ordet "duga" kommer oftast in i sammanhang där man vill beskriva saker som man gillar, men som kommer i andra hand efter det man egentligen vill ha. Jag vet att jag inte bara duger. Jag vet att du och jag är älskade precis som vi är. Inte trots den stora näsan eller de försmå tårna utan för att vi har dem sakerna. Vi är inte något som kommer i andra hand efter det man egentligen vill ha. Det kan vara svårt att inse det och man glömmer oftast bort det. Det kan också vara svårt att älska andra personer på detta sättet, men oavsett vad man tycker eller tänker om sig själv eller andra är det ändå sant. Trots allt och genom allt blir vi burna och älskade!
Vet ni vad jag alldeles nyss kom på? Att jag får titta på barnförbjudna filmer.
Det är klart att jag har gjort det förut, men jag har liksom fått göra det på riktigt och på bio i snart ett år nu. Den åldersgränsen har jag inte tänkt på alls, har liksom tänkt att det var självklart!
Ja i alla fall så har helgen varit underbar med mycket skratt, flum, sång och musik. Dessutom är jag glad för att man vågar saker ingen annan gör!
Hittar inte mitt usb minne så det blir inge bilder tyvärr!
Denna design får duga så länge i alla fall. Som ni kanske ser så är jag ingen stjärna på bloggdesign, eller egentligen photoshop, men jag får väl ta hjälp av någon some time later!
Nu ska jag samla ihop lite information från the internet till ett bild projekt. Det lät väldigt kul i början men när man skulle komma till kritan så var det inte så kul längre. Jag avundas Karl som har varit klar sedan länge... Åh suck! Jag längtar dock inte till vecka sju då vi har tre prov och super många inlämnings uppgifter.
Det är något som är fel... ingen vet, ingen ser eller bryr sig... Jag gråter och tårarna rinner ner för kinden men vad kännar det till, när inte ens jag vet vad jag vill? Jag vet inte vad det är! Jag vill vara ensam, men inte ändå... Omgiven av människor behöver jag inte tänka... Jag vill att det ska vara mörk men ändå ljust... jag vill inte leva så här!!!